Varje dag i tio års tid har Gustaf Slettengren slagit sig ner på Nybrogatan 38 för att äta frukost. Med åren har vanan har spridit sig, och de har blivit ett helt gäng vänner som startar dagen tillsammans, vid ”den dragigaste barplatsen”, enligt Gustaf själv. Numera hänger en specialdesignad stangäst-plakett med Gustafs namn ingraverat, på väggen intill platsen. Ett litet tecken på den ömsesidiga kärleken mellan restaurangen och deras mest frekventa stammis.  

                                                                                      

Varje vardagsmorgon runt klockan åtta anländer Gustaf Slettengren till Nybrogatan 38. De båda yngsta barnen går i skolan i närheten och det första han gör när han lämnat av dem är att sätta sig vid sitt stammisbord för att äta frukost.

– Det har jag gjort i tio år, det är min egentid innan jag går till jobbet, kollar mejlen och läser tidningarna. Jag har sett tre-fyra hovmästare komma och gå genom åren, men personalen är fantastisk och alltid trevlig. Det är viktigt, att det är bra ambiance.

Det var vännen Ulf Dinkelspiel som tipsade honom om restaurangen när den var nyöppnad. Han sa: ”Detta är ett ställe du kommer att gilla”. Och han fick rätt. Nybrogatan 38 karaktäriseras enligt Gustaf Slettengren av bra stämning, god mat och personal med takt och fingertoppskänsla.

Från början satt han ensam, men med åren har fler och fler personer anslutit sig. Numera är de ett litet sällskap som ses nästan varje morgon.

– Man vet aldrig vem som dyker upp, det är helt otvunget. Men Raftell, Barnekow, Silfverschiöld, Arnander och Holmgren kommer ofta förbi. Vissa umgås jag inte med privat, men vi äter frukost ihop flera gånger i veckan. Efter familjen och jobbet är detta de personer som först skulle undra vart jag tagit vägen om jag försvann.

Ni har tydligen ett stambord?

– Stambord är lite tillspetsat, mer en stamplats. För att vara schyssta tog vi den sämsta och dragigaste barplatsen precis vid entrén, där restaurangen annars har svårt att placera gäster. Där sitter vi och tittar ut över gatan. Vi har jämförts med Waldorf och Statler, de gamla gubbarna som sitter på läktaren och gnäller i ”Mupparna”.

Vad brukar ni prata om?

– Allt möjligt, från det banala till det väsentliga. Världsläget, politiken, auktionsfynd, våra krämpor och lite skvaller, men sällan jobb. Ibland pratar vi inte alls, utan man sitter och pillar med sitt, var och en för sig.

Vad äter du till frukost?

– Jag är ingen stor frukostätare. Jag äter lite frukt – en skål med apelsin, en skål med grapefrukt – ett hårdkokt ägg, en ingefärashot och två koppar dubbel macchiato. Jag föredrar klassiskt italienskt kaffe och på Nybrogatan 38 får man det bästa kaffet i Stockholm. Tidigare åt jag knäckebröd med ägg och kaviar men det har jag slutat med.

Du reser mycket i jobbet, vilket är det bästa frukostlandet?

– Det går ju inte att svara på! Men jag är en rutinmänniska och äter ofta samma sak till frukost. Jag gillar inte hotellbufféer. Hemma äter jag kefir, färska blåbär och müsli med lite honung, en ingefärashot och en dubbel macchiato.

Numera hänger det en plakett vid din plats på Nybrogatan 38, kan du berätta om den?

– Det är en Laguiole-kniv med mitt namn ingraverat på bladet. Jag kom in en morgon och då hängde den där på väggen och jag blev mycket överraskad.

Du är den första gästen i restaurangens historia som har fått en plakett, hur känns det?

– Det måste vara ett tecken på att jag har uppfört mig någorlunda.

 

Namn: Gustaf Slettengren

Ålder: Närmare 50 än 40.

Åt och drack: Det vanliga.

Bor: På Lidingö.

Familj: Fru och fyra barn, 23, 21, 15 och 12 år gamla. De yngsta bor hemma, de äldsta i Köpenhamn.