Denise Rudberg, 49, är en av Sveriges främsta författare med över fyra miljoner sålda böcker sedan debuten Väninnan (2000). I november släpptes nya deckaren Tio grisar nere, där Denise stamkrog Paraden spelar en alldeles särskild roll. Delikat tog en frukost på skådeplatsen med deckardrottningen från Östermalm och labradoren Stina.

Hur fick du idén till att förlägga en skottlossning på Paraden i din nya roman?
– Jag drev en nattklubb på Riche som hette “En trappa upp” i början av 1990-talet, och där var jag med om en skottlossning på riktigt, men ingen dog tack och lov. Jag visste att jag skulle skriva om händelsen på Riche, men jag hade även tänkt skriva en parallellhistoria i modern tid. En dag var jag på Paraden med min man och dotter – och när jag var på toaletten hörde jag något som smällde uppe i restaurangen. Jag tänkte direkt att det var skottlossning, och framför mig inne på toaletten fick jag se en lucka som var öppen och som ledde till hisschaktet i den närliggande fastigheten. Då tänkte jag att det skulle vara en perfekt flyktväg. Nu hade någon bara tappat en back med glas ute i restaurangen, så jag behövde aldrig använda luckan, men två karaktärer i romanen gör just det. Det var så jag fick idén till att börja skriva Tio grisar nere.

Hur ofta är du på Paraden?
– Minst en gång i veckan. Jag är uppvuxen på Östermalm och jag bor bokstavligt talat rakt över gatan, så det här är verkligen min kvarterskrog. Vi försöker äta brunch här varje lördag eller söndag. Då går vi först ut med hunden på Gärdet och sen går vi till Paraden och käkar. Det något lite härligt corny med att det har varit en biograf, att pulpeten är kvar i mitten och att det är två våningar. Det är lite som att man kommer till olika krogar beroende på var man är i lokalen. Jag och min man har ju fyra tonåringar varannan vecka också och då måste man gå till ställen där barnen äter det som finns på menyn, och det gör de här. Det blir mycket mat i vår familj – och mycket krogbesök generellt. Vi är nog ute tre-fem gånger i veckan.

Vad brukar du beställa?
– Omelett. Man är lite nyttig, men sen får man pommes frites till. Jag har ätit mycket halstrad tonfisk med nudlar och soyamajo också, och såklart råbiff, en klassiker. Jag är en riktig köttätare, jag blev tvingad att vara vegetarian till jag var 14 år så min tonårsrevolt bestod i att äta Big Mac. Jag mår väldigt bra av kött, och jag tror att det går att hitta andra sätt att klimatkompensera. Men jag äter det mesta, utom fransk löksoppa. Och så dricker jag alltid champagne på söndagar. Men aldrig Bellinis, det är att vaska champagnen. Då kan man lika bra dricka juice.

Vad krävs för att du ska bli stamgäst på en krog? 
– God mat och härlig inredning. Paraden är en av Stockholms snyggaste krogar, jag tycker verkligen om färgsättningen och känslan – att det är mörkt och mycket mässing, det gör att det blir ombonat. Sen är det kul att det är så blandad publik här i alla åldrar. Akustiken är också viktig har jag märkt med åren. Om det är dålig akustik känns det som att man är bakis innan man ens har börjat. Favoriterna i Stockholm är nog Paraden, PA & Co, och Cassi.

Du har hängt en hel del på Nybrogatan 38 också?
– Ja! När jag och min man träffades levde vi ifrån varandra varannan vecka, och då brukade vi alltid börja den barnfria veckan på fredagen med att ta en karatefylla på Nybro och rensa luften. Man tänker att det inte är så svårt att vara ifrån varandra i en vecka, men det är svårare än man tror att inte dela den andres vardag. Nu bor vi ju ihop och har inte det problemet, men i början var det bra att göra så. Jag har också suttit och skrivit en hel del i baren på Nybro. 

Skriver du mycket på krogen?
– Jag gjorde det hela tiden förut, men mitt attention span blir bara sämre och sämre med åldern så det går tyvärr inte längre. Sedan tio år har jag kontor i samma hus som PA & Co.

Säg en författare som skriver inspirerat om mat?
– Enid Blyton som skrev Vi fem-böckerna, och Stieg Trenter, två av mina favoritförfattare. Båda skrev om mat på ett oerhört lustfyllt sätt. Enid Blyton, till exempel, använde sig av mat i stället för sex eftersom Fem-böckerna var för tonåringar. Ture Sventon och hans kärlek till semlor är ett annat exempel.

Vad har du för förhållande till mat i ditt skrivande?
– För mig är det A och O. Det är viktigt att göra maten lustfylld. Mat är väldigt gestaltande, vad du äter, hur du äter…  Marianne Jidhoff, till exempel, min deckarkaraktär, har ju ett kärleksfullt förhållande till mat. Hon unnar sig både choklad och gillar att dricka vin. Många tror därför att hon är överviktig, vilket hon inte är. Mat är en symbol. Om jag säger att jag älskar kött och bearnaise så får du en uppfattning om mig som människa. Man behöver inte värdera det, men man får en uppfattning. Jag vill påstå att maten i mina böcker är en stor del av min framgång, vilket är roligt med tanke på att jag inte lagar mat själv.


Namn: Denise Rudberg
Ålder: 49
Åt och drack: Frukost med en nybakad croissant samt Paradens fröknäcke med ägg & kaviar. Drack apelsinjuice och cappuccino.
Bor: Vid Karlaplan.
Familj: Maken Henrik, tillsammans har de fyra barn, 14,16,17 och 18 år, samt labradoren Stina.
Aktuell: Firar 20 år som författare och släpper den tionde boken med Marianne Jidhoff, Tio grisar nere.